h1

08 – Mest överskattade bok

februari 13, 2011

Nu ska ni höra eftertrycket när jag säger: Stephenie Meyers Om jag kunde drömma. Tekniskt sett hela Twilight-serien, men eftersom jag inte har vågat mig på ytterligare böcker efter den första får jag hålla mig till att kritisera den, även om jag känner mig ganska övertygad om att resten fortsätter i samma stil.

Att den här sortens böcker skrivs och ges ut förvånar mig inte, men att de blir så här populära även bland i övrigt fullt normala och sansade vuxna kvinnor övergår mitt förstånd. Någon gång i början av hypen fick jag tag på den första boken, och började läsa med ganska höga förväntningar. Jag mötte ett torftigt språk och en författare som tvingar en av sina huvudpersoner att skrocka sig genom tillvaron.
Den andra huvudpersonen tvingar hon att vara hjälplös och bortkommen, hopplöst förälskad i och attraherad av en man som kan allt och vet allt, som har superkrafter och räddar henne ur alla de farliga situationer hon själv försätter sig i samtidigt som han naturligtvis ser till att beskydda henne från sina egna djuriska lustar, förklädda till vampyrens lust att dricka hennes blod och därmed ta livet av henne.

Uppenbarligen vet jag inte hur andra tänker i frågan, men själv har jag väldigt svårt att gå igång på en nutida berättelse som bygger på ytterst förlegade könsroller – för har vi inte sett det här upplägget lite för många gånger förr? Vid vilken punkt i berättelsen blir mönstret okej bara för att han kallas vampyr?

Eller också är det jag som är oemottaglig för Edwards sexuella dragningskraft eftersom jag har för vana att undvika män som visar sig iskalla vid beröring.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

3 kommentarer

  1. Håller med dig! Kom genom första boken nyss för ville ha lite koll på vad hypen handlar om. Men fler i serien blir det inte… tycker nog att man som vuxen läsare kan ha behållning av att läsa skildringar av tonårsromanser, men den här var minst sagt lite unken och handlingen annars också extremt förenklad…


    • Javisst kan man ha behållning av att läsa om tonårsromanser även sedan man har blivit vuxen – men det finns ju så mycket bättre att ta till än de här. 🙂


  2. Jag läste den första boken, och jo, Edward är rätt frånstötande. Boken är illa skriven och karaktärerna platta. Men hur mycket man än kan störa sig på den här förälskelsen i en kontrollerande, dryg och avvisande kille (och det gjorde jag!) så kan man ju också se den som en någotsånär realistisk bild av hur dum, blind och självutplånande man faktiskt kan bli när man är kär (kanske speciellt i tonåren), oavsett hur man blir behandlad av den andra personen. Jag valde att se det så och blev lite mer vänligt inställd till boken 😛 Att däremot idealisera och romantisera deras förhållande som jag antar att de flesta läsare gör (?) – det funkar inte riktigt för mig.



Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: